Epilepsi är en sjukdom som bara i Europa drabbar mer än 3,4 miljoner människor. Epilepsi uppkommer vanligtvis i barndomen eller efter 50 års ålder. Sjukdomen kännetecknas av återkommande epileptiska anfall. Forskare har i en klinisk studie kunnat visa att djup hjärnstimulering kan leda till en påtagligt förbättrad livskvalitet vid epilepsi 2.
Epilepsi är ett symptom på skada i hjärnans elektriska funktion. Ett anfall är resultatet av en tillfällig störning i hjärnans elektriska aktivitet. Enbart i Europa är det över 3,4 miljoner människor som har sjukdomen1. Ett epileptiskt anfall orsakas av en kort urladdning av nervcellerna3. Det påverkar sinnesförnimmelser, beteende och framkallar oavsiktliga rörelser, ovanliga känslor samt förvirring4.
Hos en tredjedel av patienterna visar sig epilepsin mycket tidigt, redan i barndomen. Men den kan också debutera senare, hos en tredjedel av patienterna efter 60 års ålder. Det finns inget enhetligt sjukdomsförlopp vid epilepsi. Om den visar sig i barndomen, mellan ett och tio års ålder, blir patienten ofta senare helt anfallsfri. Hos några patienter är dock epilepsin kronisk, och sjukdomen förvärras successivt5.
Patienter med epilepsi har ofta en kraftigt försämrad livskvalitet och lider av psykiska sjukdomstillstånd som depression och ångest6. Svåra epileptiska anfall och fallolyckor i samband med dessa kan leda till andra sjukdomar och en kortare förväntad livslängd 7.
Det finns två huvudgrupper av epileptiska anfall:
Vid vissa epileptiska anfall kan man inte fastställa några orsaker – vare sig organiska orsaker i hjärnan eller sådana som hänger samman med störningar av ämnesomsättningen. Läkarna talar då om ”genuin epilepsi”. Om det finns klara orsaker till anfallen kallas det symtomatisk epilepsi. Den symtomatiska epilepsin kan ha många olika orsaker:
Epileptiska anfall kan ibland även utlösas akut, av fysisk stress (t.ex. svår sömnbrist), feber, alkoholmissbruk eller droger.
Referenser
Informationen på denna webbplats bör inte användas som ett substitut för ett samtal med din läkare. Tala alltid med din läkare angående diagnos och behandling.