Frågorna kring hjärtklaffsjukdomar är många. Nedan har vi listat några vanligt förekommande. Till en början hittar du frågor rörande när och varför hjärtklaffar blir reparerade respektive utbytta. Lite längre fram kommer frågor på angående behandlingsmetoder för hjärtklaffsjukdom och slutligen frågor på livet efter en hjärtklaffsoperation.
När hjärtats klaffar blir skadade, sjuka eller försvagade på grund av ålder har de en tendens att bli förträngda, arbeta stelt eller läcka. Detta medför att hjärtats pumpförmåga försämras.
När en hjärtklaff är sjuk kan den drabbas av ett eller båda av följande problem:
Läkare kan upptäcka ett hjärtklaffsproblem genom att tala med patienten om hans/hennes symtom, lyssna på hjärtat och utföra diverse tester. Följande symtom kan förekomma:
Beroende på vilken typ av sjukdom eller skada på klaffen du har väljer kirurgen att antingen reparera eller byta ut din klaff. En typ av ingrepp för att reparera, som kallas annuloplastik, innebär att man syr fast en ring av ett visst material i din egen klaff för att förstärka dess segel och återställa klaffens funktion.
Om du emellertid inte är någon lämplig kandidat för reparation av klaffen kan din kirurg rekommendera att klaffen byts ut. I så fall kommer du antingen att få en mekanisk eller biologisk klaff. Du och din läkare bör diskutera de olika klaffalternativen.
När en patient måste byta ut sin hjärtklaff finns det två olika typer att tillgå: en mekanisk hjärtklaff eller en klaff som är gjord av djur- eller människovävnad.
Mekaniska klaffar
Enkelt uttryckt är en mekanisk klaff en ring genom vilken blodet strömmar in i hjärtat. Mekaniska klaffar är gjorda av kroppsvänliga material, såsom metall, plast eller keramik. I ringen finns en enda rörlig skiva eller två segel som öppnar och stänger sig ungefär som en naturlig hjärtklaff, för att reglera blodflödet. En syring i dacron sitter fast i klaffen och denna används för att sy fast klaffen i patientens hjärta.
Biologiska klaffar
När man talar om biologiska klaffar skiljer man på; klaffar med stent och klaffar utan stent. En biologisk klaff med stent är gjord av djurvävnad (från gris eller kalv) och är monterad på ett stent, som är en ram, i plast eller metall. Precis som på mekaniska klaffar är seglen på dessa klaffar fastsatta i en tygklädd ring som gör det möjligt för kirurgen att sy fast klaffen i patientens hjärta.
En klaff utan stent är en klaff utan ram. Också denna klaff är gjord av djurvävnad men den kan även vara en riktig hjärtklaff från en mänsklig donator, en så kallad homograf.
Om din läkare har gett dig diagnosen mitralisinsufficiens, vilket innebär att blodet flödar tillbaka in i hjärtkammaren på grund av att mitralisklaffen inte stängs ordentligt, kan reparation av klaffen vara att rekommendera.
När en reparation av mitralisklaffen inte är möjlig:
Direkt observation av klaffen är mycket viktigt för att din kirurg skall kunna ställa en korrekt diagnos på eventuella problem som lämpar sig för reparation. Din kirurgs okulärbesiktning avgör om och i så fall hur klaffen skall repareras eller bytas ut.
Reparation av mitralisklaffen utförs med hjälp av en liten ring eller band som är täckt av polyestertyg. Ringen alternativt bandet förstärker klaffvävnaden och underlättar dess öppnande och stängande. Den kallas ofta annuloplastik-ring/band, det vill säga ring/band för rekonstruktion av vävnaden som omger hjärtklaffen.
Mekaniska klaffar håller i regel livet ut utan att behöva bytas ut. Det är ett välkänt faktum att de är mycket hållbara. Patienter med mekaniska klaffar måste emellertid ta blodförtunnande medicin hela livet för att motverka blodproppar som skulle kunna leda till stroke eller andra allvarliga medicinska problem.
Biologiska klaffar åldras och har därmed en begränsad livslängd. Lyckligtvis degenereras biologiska klaffar oftast långsamt, vilket ger läkaren och patienten tid att planera för en ny operation.
Annuloplastikringar håller oftast hela patientens livstid. Långsiktiga resultat av klaffreparation är svåra att förutsäga och beror oftast på patientens specifika situation.
Omedelbart efter operationen kommer du förmodligen att känna dig dåsig. De närmaste timmarna eller dagarna tillbringar du på intensivvårdsavdelningen där din hjärtfrekvens, kroppstemperatur, ditt blodtryck och andra viktiga kroppsliga funktioner övervakas. Du kan känna dig något obekväm på grund av all övervakningsutrustning. Under denna tid kommer sköterskor med täta mellanrum för att hjälpa dig att vända dig, hosta och djupandas, allt för att främja ett gott tillfrisknande.
Familj och nära vänner är välkomna att besöka dig under korta stunder.
När intensivvårdsövervakning inte längre behövs kommer du att flyttas till en vanlig vårdavdelning. Här stannar man i genomsnitt flera dagar. Patienterna blir ofta förvånade över hur snabbt de känner sig bättre och kan återuppta sina normala dagliga aktiviteter.
Blodförtunnande medicin är en behandling som ofta ges till patienter som fått en mekanisk hjärtklaff för att deras blod skall koagulera långsammare. Detta är nödvändigt för att undvika proppbildning. Blodförtunnande medicin tunnar inte ut blodet eller förhindrar det från att överhuvudtaget koagulera, det ser enbart till att processen går långsammare för att möjliggöra en anpassning till att det finns en mekanisk klaff i patientens hjärta.
Samtliga hjärtklaffsproteser är helt säkra i samband med röntgenundersökningar.
Säkerhetskontrollerna på flygplatser har ingen negativ inverkan på hjärtklaffsproteser och klaffarna kan inte aktivera några larm.
Vilka frågor bör jag ställa till min läkare efter hjärtklaffsoperationen?
Informationen på denna webbplats bör inte användas som ett substitut för ett samtal med din läkare. Tala alltid med din läkare angående diagnos och behandling.