Sjukvården gör en eller flera diagnostiska undersökningar för att avgöra om en shunt är rätt val för dig eller din anhöriga. Vid bedömningen tas också hänsyn till andra sjukdomar.
Det finns flera diagnostiska undersökningar som kan användas för att ställa diagnosen hydrocefalus. Samma undersökningar kan också användas om shunten fungerar dåligt eller vid infektion.
Ultraljud är en sofistikerad metod för att avbilda strukturer inne i huvudet med hjälp av högfrekventa ljudvågar, men den kan bara användas på spädbarn, vars fontaneller fortfarande är öppna, eftersom skallen annars blockerar ljudvågorna.
Vid datortomografi används tunna röntgenstrålar för att avbilda skallen, hjärnan och ventriklarna. Utöver ventriklarnas storlek och form går det även att urskilja avvikelser i form av exempelvis tumörer, cystor och andra sjukliga förändringar.
Magnetresonanstomografi är en icke-invasiv diagnosmetod där radiosignaler och en magnet används för att ge datorbilder av hjärnan och hjärnventriklarna.
Cisternografisk undersökning kräver injektion av en liten mängd av ett radioaktivt ämne i cerebrospinalvätskan. Metoden kan användas för att skilja mellan kommunicerande och obstruktiv hydrocefalus och mäta cerebrospinalvätskans flöde.
Angiografi är en speciell teknik som bygger på att ”kontrastmedel” injiceras i de artärer som försörjer hjärnan med blod. Metoden kan användas för att upptäcka kärlmissbildningar eller skador i blodkärlen.
Vid neuropsykologiska tester används frågor och svar för att bedöma om patientens hydrocefalus orsakar nedsatt hjärnfunktion.
Lumbal infusion är en speciell undersökningsmetod som innebär att vätska injiceras mellan kotorna i ländryggen. Metoden används för patienter med normaltryckshydrocefalus för att bestämma kroppens förmåga att absorbera cerebrospinalvätska.
Metoden används för externt dränage av cerebrospinalvätska. Syftet är att avgöra om en patient med normaltryckshydrocefalus kan ha nytta av att få en shunt inopererad.
Informationen på denna webbplats bör inte användas som ett substitut för ett samtal med din läkare. Tala alltid med din läkare angående diagnos och behandling.