Ett shuntsystem består vanligtvis av två katetrar (siliconslangar) och en enkelriktad ventil. Vanligtvis placeras den ena katetern i hjärnans ventrikel (den proximala katetern) och den andra i bukhålan eller i hjärtats högra förmak (den distala katetern). Bägge katetrarna fästs sedan vid en enkelriktad ventil som är till för att reglera mängden, riktningen och trycket på hjärnvätskan som leds ut ur ventriklarna. Ventilerna till shuntsystemet kan se ut på lite olika sätt. Det finns ventiler där trycket är förinställt och ventiler med inbyggt skydd för överdränage. Dessutom finns det ventiler som kan justeras till olika trycknivåer efter operationen, via en magnet utanpå huden.
En del shuntsystem innehåller också en behållare. Med hjälp av denna behållare kan man testa shuntsystemet. Man kan också ta prover på hjärnvätska med hjälp av en sådan behållare.
Valet av shuntsystemets sammansättning baseras givetvis på vilken typ av hydrocephalus patienten har, tillsammans med kirurgens utvärdering om vad som är bäst för patienten.
Detaljbild - Ventilpumpning för test av shunt-funktion
Detaljbild - Cerebrospinalvätske-prov för laboratoriestudier
Informationen på denna webbplats bör inte användas som ett substitut för ett samtal med din läkare. Tala alltid med din läkare angående diagnos och behandling.